Den 15 april 1907 öppnades i Holmsjö i nordöstra Blekinge ett sjukhem för lungsjuka av en kontroversiell och företagsam kvinna. Hennes namn var Hedvig Lindholm-Eneroth och åren dessförinnan hade hon med sina teorier om lungtuberkulosens uppkomst och behandling varit i ständig strid med den församlade läkarkåren.

Fru Hedvig Lindholm-Eneroths sjukhem Holmsjö från gårdssidan. En närbild på det vackra 
sjukhemmet med sitt karakteristiska torn och med en infälld bild av dess grundare.

Självlärd i läkaryrket

Hedvig Lindholm-Eneroth hade ingen läkarutbildning eller examen utan var helt självlärd tack vare ett stort intresse för sjukvård och läkekonst som hon "ärvt" efter sin far. Hon intresserade sig mycket för hur mathållningen påverkade hälsan och började snart praktisera sina egna behandlingsteorier. I början av seklet var lungtuberkulosen, eller lungsoten som den mer allmänt kallades, den stora folksjukdomen och 1903 övergick Hedvig till att helt inrikta sig på behandlingen av denna sjukdom.

Hon började sin verksamhet i en lägenhet i centrala Stockholm där hon tog emot lungsjuka. Behandlingen var egentligen mycket enkel. "Patienterna" fick en gång om dagen en märklig näringsrik gröt och ett glas av en ännu märkligare dekokt som påminde om enbärsdricka. Det exakta innehållet i det som serverades var känt endast av Hedvig. I tidningsartiklar från denna tid framgår att många sjuka botades helt eller förbättrades avsevärt av behandlingen.

Anmäld för kvacksalveri

I augusti 1904 anmälde riksdagsman Oskar Eklund hennes verksamhet till Medicinalstyrelsen, som gav i uppdrag till sin ombudsman Edvard Sederholm att göra en utredning. Denna gjordes helt på omvägar genom andrahandsuppgifter och ledde till att Medicinalstyrelsen beslöt att väcka åtal för "olovligt utövande av läkaryrket" och "olaga handel med läkemedel." Rådhusrätten dömde Hedvig till bl a 25 kr i böter, men efter ett överklagande till hovrätten frikändes hon på alla punkter.

Trots framgången i rätten hade hon blivit bitter och tänkte avbryta sin verksamhet. Dock hade många tidningar uppmärksammat fallet och hon fick mycket stöd som gjorde att hon tänkte om. Östgöta Correspondenten skrev t ex den 10 oktober 1906: "Allt hvad jag hört och läst om denna lungsotsbehandling talar för, att vi midt ibland oss här i Sverige hafva en person, som äger ett medikament, hvarefter världens främste läkare i långliga tider förgäfves forskat och hvarpå millioner människor ängsligt vänta…" Tidningen Social-Demokraten påpekade vid samma tid "det moraliskt vidriga att icke klargöra denna behandlingsmetod för allmänheten". Tidningarna krävde också, helt i linje med Hedvigs önskan, att en opartisk undersökning skulle göras av hennes behandlingsmetoder, men myndigheterna ställde sig kallsinniga till detta.

Familjärt och hemtrevligt

I april 1907 öppnades så sjukhemmet i Holmsjö. Hemmet låg i en underbar natur vid norra änden av sjön Sillhövden och med blandad löv- och barrskog på övriga tre sidor.

Parti av Holmsjö. En bild från Holmsjö kring 1910. I mitten skymtar järnvägsstationen och till höger 
ligger sjukhemmet med vacker utsikt över Sillhövden. Huset är sedan länge rivet och på platsen 
tronar idag en s k "alpvilla".

En av "hemligheterna" bakom den framgångsrika behandlingen i Holmsjö var säkert bemödandet om att så mycket som möjligt minska känslan av att patienten befann sig på ett sjukhus. I stället försökte man skapa en familjär och hemtrevlig känsla bl a med lekar, skratt och olika aktiviteter utan att för den skull minska på en av de viktigaste åtgärderna vid lungsotsbehandlingen, nämligen hygienen. Patienterna hade mycket noggranna ordningsregler i elva punkter och även sjuksköterskorna hade detaljerade regler att följa..

Rätt kost var grunden till botandet

Vad gick då Hedvigs behandling ut på? Grunden var att patientens mage skulle komma i bästa skick och att genom lättsmälta näringsämnen åstadkomma viktökning och öka det allmänna välbefinnandet för att öka motståndskraften. Till detta kom även den speciella gröten som innehöll feta och näringsrika ämnen, men ändå var lättsmält. Den s k dekokten var egentligen två olika egentillverkade "mediciner". "Magdekokten" intogs en stund före varje måltid och "bröstdekokten" dracks samtidigt som patienten åt av gröten.

De patienter som behandlats av läkare hade i de flesta fall fått magen "förstörd" av olika mediciner och felaktig kost. Läkarna rekommenderade kraftig mat som kött, mjölk, grädde, ägg o s v. Hedvig hade motsatt uppfattning och menade att denna svårsmälta föda gjorde mer skada än nytta och dessutom var slembildande. Hon rekommenderade i stället att patienterna gavs så lättsmält mat som möjligt, t ex soppor, vitt kött, fisk, grönsaker och frukt. All slembildande dryck och mat skulle undvikas för att underlätta upphostningarna. Behandlingen gick också ut på att avlägsna så mycket slem som möjligt från lungorna. Hedvig förstod att det var mycket viktigt att få bort slemmet och att det var förutsättningen för att såren på lungorna skulle kunna läka. I den traditionella behandlingen förekom ofta hostdämpande medel som gjorde att slemmet fick svårare att komma ut den naturliga vägen.

Det är ställt utom allt tvivel att Hedvig Lindholm-Eneroths behandlingsresultat vida översteg de som uppnåddes vid de statliga lungsotssanatorierna men hon fick aldrig något erkännande annat än från sina tacksamma patienter och tidningarna.

Lars-Olov Stenborg

Tillbaka till   

Direkt till vykortsauktionerna på