Artikeln är återgiven exakt som den skrevs 1912 och jag har illustrerat den med några vykort från tiden kring 1912 som anknyter till några av de platser i staden som nämns som tänkbara olympiaarenor.

Kanske kan man fundera på om Karlskrona skulle klara ett sådant arrangemang idag? Eller kanske ett Vinter-OS med t ex konståkning och ishockeyturnering i Wämöhallen, längdskidåkning i Bastasjöspåret och störtlopp i Rödebybacken?

Lars-Olov Stenborg

När man såsom undertecknad gjort ett besök i Stockholm under där nu pågående anordningar och uttagningstävlingar för Olympiska spelen, har man därvid ej kunnat undgå att börja tänka på åtskilligt. Det är möjligt, att man tänkt på åtskilligt förut, men jag för min del var där i egenskap av idrottsreferent för andra millionupplagan av "Blekingen"; och såsom sådan fikade jag naturligtvis efter nya, originella uppslag.

Som en tegelsten från ett bygge slog då den tanken ned i mitt skönlockiga huvud: Skulle vi inte kunnat anordna Femte Olympiaden i Karlskrona? Varför inte! svarade jag mig själv. Därpå vilade jag en stund, gick och tog ett bad hos Schersteens samt fortsatte sedan att grubbla. Efter ett häftigt tänkande och ett långvarigt parlamenterande med ett av svenskarnas svåraste nationallyten: underskattandet av det egna, samt sedan jag förtärt fvra lemonsquash och tagit ytterligare ett bad, var snillefostret nära full gånget.

Det tog sig ut ungefär som följer:
Visserligen är det brukligt, resonerade jag, att det land som får besväret med anordnandet av dessa stora idrottsfester förlägger desamma till sin huvudstad såsom i allmänhet varande rikast, både på folk, pengar och möjligheter. Men i detta fall borde absolut ett undantag ha gjorts! Ty ingen, som något närmare känner förhållandena i vår stad, vågar väl lägga handen ovanpå sitt lokalpatriotiska hjärta och förneka, att vi på ett långt mera "mästerskapligt" sätt och betydligt lättvindigare än Stockholm skulle skilt oss från uppdraget att arrangera Femte Olympiaden.

De hänsyn som bör vara avgörande vid bestämmandet av platsen inom det utsedda landet -ty varför skall just den sabla huvudstaden vara självskriven? -är ju: befintligheten av utmärkt idrottsplan, ortens centrala läge, antalet där boende idrottsmän och deras beskaffenhet, kommunikationer, hotell- och turistväsende osv. I alla dessa avseenden skiljer sig Karlskrona betydligt från Stockholm och de flesta andra städer. Låt oss se!

Vad först idrottsplats beträffar, så är ju vårt Stadion det största och vackraste i hela norra Europa. Dess läge under bar himmel i en grönskande näktergalsdal dess imponerande storlek, dess förtjusande arkitektur i blekingsk allmogestil och dess hemslöjdade inredning - allt detta är någonting helt enkelt bedårande. ----- -- Att anläggningskostnaden varit obetydlig och att det mesta är naturens verk, är en sak, som man ej behöver tala om för amerikanarna.

Här en bild från naturens eget Olympiastadion på Wämöslätten. Här anordnades de flesta idrottstävlingarna i Karlskrona vid tiden kring 1912. Idrottsplatsen på Västra Mark byggdes först 1925.

Vårt Simstadion är icke fullt så häpnadsväckande. Det är nämligen ursprungligen byggt för hyggligt folk och icke för taskspelare och akrobater, men genom att varje år använda en cigarrlåda och fyratumsläkter för påbyggning av badhuset har man så småningom fått en flera meter hög trampolin jämte s. k. svikt m. m. Simbanorna äro i ett utomordentligt skick och hålla stundom måtten.

Simstadion vid Saltsjöbaden

En interiör från Simstadion som bl a visar att det kanske blivit svårt att få åskådarplatserna att räcka till vid OS-arrangemanget. Enlligt artikelförfattaren "höll banorna understundom måtten".

Nästa fråga var stadens centrala läge. På den kan varje nyflyttad andraklassist svara att vi ha betydligt närmare till Berlin, Köpenhamn, London, Nävragöl, Paris och nästan hela världen än vad Stockholm har. Till och med från Ryssland faller sig vägen naturligare hit.

Då Karlskronas invånarantal något understiger huvudstadens - ett förhållande, som beror på den under föregående regering tillämpade flottstationspolitiken, varigenom 92 officerare berövades oss - skulle man kunna tycka att vi ej heller kunde ha så många idrottsmän som Stockholm. Fel!

Vi har många fler. Gå ut och se på träningarna på vårt Stadion om kvällarna, och du skall förvånas över trängseln på löparbanorna och över de tusen spjutens klirrande och diskusarnas väsande i luften! Eller infinn dig en söndag vid Simstadion och betrakta massan av bruna kroppar, som vältrar sig i vattnet och piskar ytan till vitt skum, samt lyssna till smisket från alla polobollarna! Det är skådespel dessa, inför vilka man förstummas och över vilkas orsaker man förgäves grubblar.

Frågan om var alla de besökande skulle inhysts kan först synas svår att besvara. Men ha vi kanske inte hotell i överflöd? Stora, präktiga, luxuösa inrättningar, som i vardagslag endast äro till för att ruinera sina innehavare, vilka säkerligen skulle hälsat en dylik invasion av främlingar som en välkommen nödhjälp. Och för de egentliga idrottsmännen skulle i värsta fall de många tomma logementen i våra kaserner med deras något spartanska förhållanden varit fullt lämpliga bostäder.

Villan i Skogsparken var en av många friluftsserveringar i Skogsparken som ligger nära Olympiaområdet vid Wämöparken och Saltsjöbaden.

Men hur skulle alla främlingarna kunnat resa hit? invänder någon. Vasa? Kommer här inte tåg dagligen, va! På tre jämvägar, vilka söka överträffa varandra i snabb befordran och bekvämligheter för de resande. Och kommer kanske inte Eolus från Stockholm varje lördag och från Köpenhamn varje onsdag - tillsvidare! Och någon gång anlöpes ju hamnen av andra ångare på väg från Ronneby till Västervik. Med alla dessa kommunikationsmedel skulle staden på få dagar kunna översvämmas av en resandeström, som vore stor nog att befolka vårt Stadions sjuttiofemtusen platser och dessutom en hel massa, som vore hänvisad till att tjuvtitta.

Till omväxling med all kroppskulturen i Stadion skulle vi naturligtvis erbjudit främlingarna en mängd förströelser av mer eller mindre andlig art. Våra museer och tavelgallerier, bibliotek, zoologiska och botaniska trädgårdar (Wämöparken med innehåll) för att nu icke tala om staden själv med varvet, Rosenbom, Tyska kyrkans tak i dess nya skick m. m., skulle, i förening med våra härliga friluftsrestauranger i omgivningarna och de utmärkta strandbaden vid Simstadion, skänkt de tusentals besökande tillräcklig rekreation och förströelse av varje slag.

Bland de många synpunkter som tala för att Olympiska Spelen borde förlagts hit förtjänar slutligen framhållas den ökning i konsumtionen av alla slags livsmedel vilken därav skulle blivit en följd, och varigenom bl. a. våra grosshandlares affärsgeni måst pröva nya banor.

Som slutsats av allt detta fick jag ut att vi mycket väl skulle kunnat åtaga oss Femte Olympiaden och med heder kunnat utföra uppdraget. Varpå jag fällde en tår över min lugna hembygd vid Björkholmskanalens strand.

Den optimistiske

Tillbaka till   

Direkt till vykortsauktionerna på