|
I oktober 1901
framfördes i stadsfullmäktige ett förlag om att uppföra en saluhall vid
Fisktorget. Vid denna tid försiggick den mesta handeln utomhus på
Fisktorget och med en saluhall skulle försäljningstiden kunna utökas
betydligt och varorna skulle även kunna förvaras på ett betydligt
lämpligare sätt. Efter tillsättning av en särskild kommitté för frågans
utredande kom så ett positivt förslag från kommittén redan i februari 1902
och i mars samma år beslöt stadsfullmäktige att bygga en saluhall på
föreslagen plats. Ritningarna gjordes av arkitekten August Strehlenert,
som för övrigt ritade i stort sett alla större byggnader i Karlskrona vid
denna tid.
En närbild på den magnifika
"Karlskrona Saluhall" i form av ett kolorerat vykort från Grapes
förlag.
Saluhallen borde självklart ha renoverats och bevarats
till eftervärlden.
Klart för inflyttning
Den 10 november 1904 stod saluhallen helt klar och tog emot sina första
hyresgäster. Arbetet hade utförts av Skånska Cementgjuteriet och totalt
kostade uppförandet drygt 145 000 kronor. Byggnaden hade måtten 45 gånger
24 meter med en höjd på tio meter. Totalt fanns 64 stånd, drygt hälften
disponerades för kött-, fläsk- och charkuterivaror. I övriga såldes fisk,
grönsaker, bröd och andra livsmedel. Många av handlarna i Karlskrona hade
både affär i staden och försäljningsplats i saluhallen. Det fanns även
möjlighet att hyra källarutrymmen, vilket bl a utnyttjades av försäljarna
på Fisktorget.
En av de mest kända försäljarna i Saluhallen
var tveklöst "Mobergskan". Undrar förresten vad
dagens Hälsovårdsnämnd
haft för synpunkter på uppläggningen av fläsket på
disken?
Hälsovårdsnämnden slår
till
Saluhallen hade i stort sett fullt av hyresgäster fram till 1940-talet
då det började bli fler och fler outhyrda platser. Efter en inspektion
1943 dömde Hälsovårdsnämnden nästan helt ut Saluhallen och ansåg bl a att
byggnaden var förfallen. Ett omfattande renoveringsförslag förkastades p g
a för höga kostnader och i det "rivningsraseri" som rådde vid denna tid
beslutades att Saluhallen skulle rivas. Detta skedde 1951 då själva
byggnaden jämnades med marken, till många Karlskronabors stora sorg.
En underbar översiktsbild på Fisktorget med
Saluhallen från tiden kring 1930.
Här framgår tydligt vilken prydnad
Saluhallen var för Karlskrona.
Oätligt äppelmos
Källarlokalerna överlevde ytterligare några år, de hyrdes bl a ut till
en firma som förvarade stora mängder äppelmos i lokalerna.
Hälsovårdsnämnden slog dock snart till igen och förklarade äppelmoset som
oätligt. Firman stämde Karlskrona stad för den undermåliga lokalen och
begärde 50 000 kronor i skadestånd. Staden gick dock segrande ur denna
rättstvist och de 254 tunnorna med äppelmos måste förstöras. Detta var den
slutliga dödsstöten för de gamla källarlokalerna och 1954 fylldes källaren
igen och därmed försvann det sista spåret av en av de vackraste byggnader som funnits i Karlskrona.
Borde stämt staden
Naturligtvis borde aldrig Saluhallen ha rivits och något sådant beslut
hade aldrig kunnat fattats idag. Egentligen borde Karlskronaborna ha stämt
sin egen hemstad för detta helgerån. Men värderingarna var annorlunda på
den tiden och respekten för myndigheterna och deras beslut var tyvärr
alldeles för stor. För Karlskronaborna återstår nu bara minnena av den
magnifika Saluhallen.
Lars-Olov
Stenborg
Direkt
till vykortsauktionerna på
Tillbaka till 
|