Opium Fiend, Chinatown - San Francisco |
Detta är ett av mina favoritkort i vykortssamlingen! Som jag ser det är det ett höjdarkort i dubbel bemärkelse som är taget i Chinatown i San Francisco någon gång omkring förra sekelskiftet. Vykortet är tyvärr ej postgånget, men har odelad adressida och är alltså från tiden före 1905. Namnet på kortet "Opium Fiend" kan bäst översättas med "Opiumdjävulen" och personen på bilden röker opium vilket medför att rökaren faller i dvala och förhoppningsvis upplever behagliga drömmar. Opium utvinns från mjölksaften av opiumvallmon och har använts i tusentals år för att t ex lindra smärta, bota diarréer och som sömnmedel. Även andra läkemedel utvinns ur opium, t ex morfin och kodein. Det latinska namnet för opium är Papaver Somniferum och sistnämnda ord betyder just "sömnbringande". Även namnet morfin har med sömn att göra då det kommer från Morfeus som var Sömnens Gud i den grekiska mytologin. Rökning av opium blev vanligt i början av 1800-talet, tidigare hade man mest ätit eller druckit opium i medicinskt syfte. En av anledningarna till att opiumrökning blev så populärt i Kina var att Storbritannien exporterade opium från sina plantager i Indien för att minska sitt stora handelsunderskott med Kina. Opium är dock mycket beroendeframkallande och ledde till ett utbrett opiummissbruk bland kineserna. Den kinesiska regeringen försökte därför stoppa opiumhandeln, vilket bl a ledde till de välkända opiumkrigen 1839-1842 respektive 1856-1860. Det var dock omöjligt att stoppa opiumbruket och i Kina rökte alla samhällsklasser opium. De rika hade särskilda vackert utsmyckade rökrum i sina bostäder medan de fattiga rökte i allmänna opiumhålor på stan där de kunde hyra de tillbehör som behövdes för att röka. I regel hade man en särskild säng eller bambumatta som man låg på och opiumet röktes i en mycket speciell pipa. Egentligen är det fel att säga att man rökte opium, för opiumet ska bara förångas i den speciella opiumskålen och sedan dras ångorna in genom det cirka en halv meter långa pipskaftet. Skålen i änden på pipan hölls över den speciella oljeeldade opiumlampan som hade som uppgift att få upp temperaturen på opiumet så att det förångades. Både pipa, skål och lampa tillverkades i allt från enklaste varianter i bambu till vackert skurna och utsmyckade varianter i elfenben och jade.
Vanan att röka opium spreds över världen med kinesiska emigranter. Till USA kom många kineser för att söka lyckan i den stora guldrushen i Kalifornien 1848 och bara tjugo år senare var vanan att röka opium spridd över stora delar av USA. Opiumbruket kom även till Australien, Sydafrika och Europa med kinesiska invandrare, men där spreds det sällan till icke-kineser, förutom i Paris där det blev mycket populärt, särskilt i konstnärskretsar och det finns många bevarade fotografier som visar opiumhålor i Paris. Det tog inte lång tid innan myndigheterna började förbjuda opiumrökandet och kom man på opiumrökare så beslagtogs både opium och tillbehör och myndigheterna anordnade speciella bål där allting eldades upp i avskräckande syfte. I Europa försvann opiumhålorna ungefär vid tiden för första världskriget men i Kina levde bruket kvar fram till kommunistpartiets maktövertagande 1949. År 1951 startade Mao Zedong och de kinesiska myndigheterna en gigantisk antiopiumkampanj och på bara två år lyckades man utrota massmissbruket av opium i Kina. Idag odlas opium i första hand i Sydostasien, men även Afghanistan och Pakistan står för en mycket stor del av odlingen av opiumvallmo. Rökning av opium är dock sällsynt idag, utan man använder mest vallmon för framställning av morfin av vilket man sedan kan framställa tyngre droger, som t ex heroin.
|